Hur det började
Hur Linn och Mikael träffades
Mikael
Vi träffades egentligen för länge sedan, på Linns salong. Jag minns särskilt en gång när jag sa till henne att hon var väldigt klok, smart och trevlig på samma gång. Hon blev lite smått generad, log och sa bara "tack". Sedan tänkte vi nog inte så mycket mer på det då. Eller ja… kanske lite ändå, enligt mig.
Åren gick och efter ett tag började vi ta promenader tillsammans ibland. Det var alltid trevligt. Och som kille tackar man ju inte direkt nej till att gå ut och gå med en snygg tjej. Sakta men säkert började vi umgås mer och mer.
När jag senare hörde att Linn hade åkt Tjejvasan tänkte jag att längdskidor kanske ändå kunde vara något för mig också. Så vi började träna och åka tillsammans, och till slut bestämde vi oss för att åka Halvvasan.
En decemberdag hade vi varit ute och tränat i Tranemo. På vägen hem frågade jag vad Linn skulle hitta på. Hon berättade att hon skulle på tjejkväll med några kompisar och frågade plötsligt:
– Skulle du vilja följa med på en tjejfest?
Eftersom jag nästan aldrig säger nej till saker svarade jag ja direkt. Jag tänkte att det kunde vara intressant att få se hur en riktig tjejfest gick till. Jag tror egentligen att Linn räknade med att jag skulle tacka nej, men när frågan väl var ställd fanns det ingen återvändo.
Så på annandagen satt jag plötsligt på en förfest tillsammans med fyra tjejer och en hel del tjejsnack. Jag var kanske inte riktigt på hemmaplan, men jag satt bredvid Linn hela kvällen och det kändes väldigt naturligt.
Senare gick vi ut och dansade. Linn hade en silverfärgad klänning på sig och var otroligt vacker. Vi dansade, skrattade och hade väldigt roligt tillsammans.
Jag köpte en drink till henne, och hon skulle såklart bjuda tillbaka. Problemet var bara att hennes idé om att bjuda tillbaka var att beställa in tequila klockan 01.55 när stället stängde klockan två. Dessutom en sexa. Och alla vet ju att sådana idéer sällan slutar särskilt klokt.
Kvällen tog slut ganska snabbt därefter, och dagen efter ägnades mest åt att sova.
Linn
I början såg jag egentligen bara Mikael som en god vän. Jag tänkte att jag inte ville riskera vår fina vänskap, så jag var nöjd med att vi bara var vänner. Samtidigt började jag ana att han kanske kände något mer. En gång såg jag att han stod där och verkade vilja säga något till mig, men han vågade inte. Efteråt berättade han att han faktiskt hade tänkt fråga om vi skulle gå på en dejt, men att han inte fick fram orden. Då började jag förstå att det kanske fanns något mer bakom alla promenader, cykelturer och skidturer.
För mig var det nog den där kvällen som förändrade allt.
Jag hade faktiskt inte tänkt att Mikael skulle följa med på tjejkvällen. Han frågade mig först vad jag skulle göra den kvällen, och som snäll som jag är bjöd jag med honom, men jag förväntade mig inte att han skulle säga ja. Men han svarade ja direkt. Då var det bara att låta honom följa med.
Under kvällen märkte jag att han kanske inte var helt hemma bland allt tjejsnack, men han verkade ändå trivas. Och på något sätt kändes det väldigt naturligt att vi satt bredvid varandra hela kvällen.
När vi sedan gick ut för att dansa hände något. Vi skrattade, dansade och hade så roligt tillsammans att jag nästan glömde allt runt omkring.
Jag minns särskilt hur trygg jag kände mig när Mikael höll om mig. Det var en känsla jag inte riktigt hade upplevt tidigare. Jag drogs till honom gång på gång under kvällen och dansade tillbaka till honom flera gånger, nästan som om jag ville känna efter att det verkligen var rätt. Varje gång möttes jag av samma känsla, en varm, kärleksfull trygghet. I hans famn kändes allting bara lugnt och självklart.
Dagen efter kom ett sms från honom. Bara att se hans namn på skärmen fick mig att le.
Vi fortsatte skriva till varandra, och ganska snart började vi träffas hemma hos honom.
Till slut tog Mikael mod till sig och frågade rakt ut om jag skulle vilja att vi utvecklade det vi hade till något mer än bara vänskap. Då visste jag redan svaret. Där, i alla de små stunderna tillsammans, samtalen, skratten och den trygga närheten, växte känslorna sig allt starkare.
Det var nog där vår historia började på riktigt.